srxt

Ibland kan det ta flera veckor mellan gångerna, men jag vet att det kommer hända. Det kan vara när jag sitter på tunnelbanan hem, står med mina hörlurar framför spisen och väntar på att plattan ska bli tillräckligt varm för att steka på, eller precis innan jag ska somna. Jag tänker inte på dig så ofta nu för tiden. Jag vet inte om det är någonting bra eller dåligt.
 
 
 
Du introducerade mig för bloc party.
Jag minns fortfarande att första låten jag hörde, uniform. Det var innan intimacy hade släppts, och jag kommer ihåg hur glad du var när du berättade att du hade förbeställt albumet från din lokala skivaffär. Sedan dess har det varit ett av mina absoluta favoritband, och jag minns hur jag ringde upp dig när jag var på deras spelning på Peace & Love 2012. Vi låg vakna på nätterna och skicka sms efter sms, för detta var innan alla konversationer skedde via messenger, där vi analyserade bandets texter. Du påminde mig att det är okej att vara avundsjuk och vilja lyckas, som de sjunger i The Prayer. Hela A Weekend In The City är så mycket mer än ett album. Det är miljoner känslor samlade i 54 minuter, en tidskapsel från 2007 jag kan öppna när jag vill bara jag sätter igång en låt. 
 
 
När jag fjorton bar jag palestinasjal, läste Dostojevski och trodde att jag kunde förändra världen. Vi hade redan känt varandra ett tag då, mina vänner i klassen brukade skämta om det. De visste att så fort jag tittade ned i mobiltelefonen så var det dig jag skrev med. Våra konversationer blev så mycket mer än två personer som frågade om hur varandras dag hade varit. Det blev den heliga graalen jag sökt efter sedan dess för att stilla en nostalgi jag inte lyckas lugna. Någon som känner mig lika bra som du. Någon jag känner lika bra som dig. För jag kommer fortfarande ihåg minnesramsorna att komma ihåg ditt mobilnummer, att du spelade badminton på tisdagar, vem du vågade och vem du inte vågade fråga ut på din bal i nian. Det är något speciellt med att dela allt med någon under de känsliga åren i ens liv. Det är som att vårt DNA synkroniserades med varandra och att jag fortsätter att producera dina åsikter och tankar.
 
 
Jag kommer alltid att ha en del av mig som ursprungligen kommit från dig.
Och det är jag tacksam för. 
 
 
 
Fångade fragment | |
Upp