He took all of my sins and he wrote a pocket novel called "The State That I'm In"

Diskret smyger ett slut av vintern på oss, och än en gång vill jag skrika till varje person jag möter, krama om dem och säga "vi klarade det - vi har överlevt ytterligare ett halvår kyla och mörker", men det gör jag inte. Istället tittar jag vänligt på främlingar jag passerar på stan och hoppas att de fylls av samma känsla som främlingar ibland fyller mig med. Den där känslan av att ha sett världen genom vattenytans spegling, där ögonkontakten är stenen som förstör illlusionen och startar en kedjereaktion av små, små ringar. 
 
Istället:
Vänder på dygnet. Sitter vaken under vardagsnätterna i min säng och dricker te, klappar en katt som sover tyst bredvid mig, och lyssnar på The State That I Am fem gånger i rad. Skriver av meningar tagna ur sitt sammanhang från 1Q84 och filtrerar bort allt som har att göra med samtiden. Går runt i en bubbla av rutiner och varken orkar eller hinner reflektera över någonting alls. Drömmer mig bort till november, och Malmö, och Sigur Rós. Frågan är om jag kommer börja leva innan dess och om jag inte hellre lever som jag gör nu, än med ångsetmonstret rivandes i bröstkorgen varje gång jag lägger mig ned för att sova.
 
 
a
 
n
 
d
 
a
 
s
Fångade fragment | | 3 kommentarer |
Upp