We believe in nothing but the energy that comes from Andromeda's Eyes

Så blev november 2012 preteritum och jag kommer mest minnas det som perioden när jag i skolan snittade fler koppar te än någonsin och pluggade varje dag. Att bläddra i sin formelbok och få panik när jag inser att det finns så mycket jag inte kan, att jag fortfarande är lika ung och lika dum som för några år sedan; att jag kommer försöka återuppta gamla bekantskaper och att jag kommer fortsätta lura mig själv och alla omkring mig. Ljustimmarna blir färre och det spelar inte längre någon roll hur många filtar man virar runt sig eller om en katt hoppar upp och lägger sig för att sova på ens ben för man tinar aldrig någonsin. Jag tror det är den som försätter mitt sinne i dvala varje år, kylan som saktar ned alla känslointryck tills de blir så långsamma att de bara studsar av en. Faller ned mot marken som en fågel som försökt flyga genom ett fönster.

 
 Men jag lever. Jag går på hemmafester. Jag och mina kompisar dansar oss svettiga till nittiotalsmusik och jag blöter ned mina strumpor i utspilld öl. Däremot så saknar jag någonting. Det där som får mig att gång på gång hellre sätta mig ned i kanten av en soffa och skicka iväg ett meddelande till saknade människor (som inte saknar mig, men låt mig vara ung och naiv, bara det känns). 
 
 
Det är första december och vi äter middag klockan halv ett på en skabbig snabbmatskedja, men det blev den godaste pizzan jag ätit på länge. Vi kämpar oss igenom snöstormar som av ett spöslag börjar falla sista november. Jag går med stela steg och uppdragna axlar, lyssnar på Sergei Rachmaninov, läser Doktor Glas och känner mig som Raskolnikov ur Brott & Straff. Men jag tänker inte låta vintern erövra mig detta år.
Jag tänker inte ge upp.
 
 
 
 
 
 
Nutiden har det inte särskilt lätt, för hur det än kämpar så kommer ens minnen alltid vara tusen gånger vackrare.
Fångade fragment | |
#1 - - Karin:

Jag träffas gärna och myser och grämer mig över vintern med dig.
/En gammal bekant

Svar: Vet du vad Karin? Det tycker jag låter som en utmärkt idé!
Niklas Alsten

#2 - - Sofia:

Du får säga till om du rör dig förbi Uppsala så får vi se till att träffas!

Svar: Jaa mer än gärna! Buss ned är ändå så billigt så jag skriver ifall jag bestämmer mig för att ta mig ned. Hade varit superskoj!
Niklas Alsten

#3 - - anna:

Du är så bra Fredrik!

#4 - - ingrid:

men hjälp vad du skriver bra!

Svar: Åh vad snäll du är, tusen tack Ingrid!
Niklas Alsten

#5 - - Nathalie:

Doktor Glas <3

Svar: Doktor Glas var helt underbar!
Niklas Alsten

#6 - - anonym:

jag önskar att du ville återuppta vår bekantskap och det där blev kanske inte helt grammatiskt korrekt

#7 - - karin:

jag tycker du skriver väldigt ärliga ord. och det känns alltid lite bättre i hjärtat när det finns fler.
doktor glas är ju den bästa svenska boken genom historien, kanske.

#8 - - Fellen:

Jag tycker verkligen, verkligen om ditt språk och hoppas verkligen, verkligen att du någon gång skriver en roman.

(Läser Vindens skugga (till slut, är hemskt trög osv) och känner en ofantlig tacksamhet till dig för tipset, den är nämligen det bästa som hänt mig på hur länge som helst. Tack!!)

Upp