srxt

Ibland kan det ta flera veckor mellan gångerna, men jag vet att det kommer hända. Det kan vara när jag sitter på tunnelbanan hem, står med mina hörlurar framför spisen och väntar på att plattan ska bli tillräckligt varm för att steka på, eller precis innan jag ska somna. Jag tänker inte på dig så ofta nu för tiden. Jag vet inte om det är någonting bra eller dåligt.
 
 
 
Du introducerade mig för bloc party.
Jag minns fortfarande att första låten jag hörde, uniform. Det var innan intimacy hade släppts, och jag kommer ihåg hur glad du var när du berättade att du hade förbeställt albumet från din lokala skivaffär. Sedan dess har det varit ett av mina absoluta favoritband, och jag minns hur jag ringde upp dig när jag var på deras spelning på Peace & Love 2012. Vi låg vakna på nätterna och skicka sms efter sms, för detta var innan alla konversationer skedde via messenger, där vi analyserade bandets texter. Du påminde mig att det är okej att vara avundsjuk och vilja lyckas, som de sjunger i The Prayer. Hela A Weekend In The City är så mycket mer än ett album. Det är miljoner känslor samlade i 54 minuter, en tidskapsel från 2007 jag kan öppna när jag vill bara jag sätter igång en låt. 
 
 
När jag fjorton bar jag palestinasjal, läste Dostojevski och trodde att jag kunde förändra världen. Vi hade redan känt varandra ett tag då, mina vänner i klassen brukade skämta om det. De visste att så fort jag tittade ned i mobiltelefonen så var det dig jag skrev med. Våra konversationer blev så mycket mer än två personer som frågade om hur varandras dag hade varit. Det blev den heliga graalen jag sökt efter sedan dess för att stilla en nostalgi jag inte lyckas lugna. Någon som känner mig lika bra som du. Någon jag känner lika bra som dig. För jag kommer fortfarande ihåg minnesramsorna att komma ihåg ditt mobilnummer, att du spelade badminton på tisdagar, vem du vågade och vem du inte vågade fråga ut på din bal i nian. Det är något speciellt med att dela allt med någon under de känsliga åren i ens liv. Det är som att vårt DNA synkroniserades med varandra och att jag fortsätter att producera dina åsikter och tankar.
 
 
Jag kommer alltid att ha en del av mig som ursprungligen kommit från dig.
Och det är jag tacksam för. 
 
 
 
Fångade fragment | | Kommentera |

Siffran vill bli fel

Det finns så mycket att skriva, så mycket att säga, att jag inte ens vet var jag ska börja. Det var ett tag sedan jag uppdaterade den här bloggen. Jag skriver inte så mycket annat än formler och personinformation på tentapapper nu för tiden. Kanske av skam; jag vill inte titta tillbaka på den här perioden i mitt liv och komma ihåg hur allt kändes. Den ständiga paniken, oron, känslan att inte räcka till. Att behöva ett halvt dygn till för varje 24 timmar. För hur mycket jag än pluggar, hur många sidor jag läser, ekvationer jag löser, uppgifter jag lämnar in kommer jag aldrig att bli nöjd. Det har tagit två år, men jag tror att jag snart börjar vara okej med det. Det måste jag.
 
 
 
 
Det blir en lördag, en lördag som alla andra. Efter ett meddelande från Carl befinner jag mig helt plötsligt på tunnelbanan in till stan. Vi ska se bob hund. Det är kallt, augusti har inte varit snäll mot oss hittills, och trots att jag är varmblodig böjar jag tänka om jag inte valt helt fel kläder för kvällen. När vi väl kommer fram till spelningen anländer vi precis innan rushen av människor, och det dröjer inte länge förrän vi är omringad av människor åt alla håll. Jag tar av mig min jacka, de enda gångerna jag känner kyla är då jag sträcker upp armen medan jag skriker med i textraderna. Det är någonting speciellt med att se band som en lyssnade på under högstadet. 
 
 
Fångade fragment | | Kommentera |

De brister tidigare och tidigare

i
Så kom februari, och den oändliga vintern börjar äntligen gå mot sitt slut. Jag blickar upp mot en molnfylld himmel och försöker gå ut så ofta jag kan för att fånga de få soltimmarna som spränger hål i ett kaos av vardagar och helgdagar som flyter ihop till en enda gråbrun smörja. Detta händer varje tidig vår. Jag inbillar mig att det finns en chans för mig att förändras. För det är det jag lärt mig att jag måste göra. Anpassa mig eller gå sönder.
 
 
ii

Synonymer till förbättra:

göra bättre, nydana, förändra till det bättre, bättra på, frisera, förnya, reformera,renovera, reparera, korrigera, snygga till, försköna, förädla

motsatsord

försämra

 
iii
De starka kontrasterna som den råa vintern och den hoppfulla våren fyller mig med ett hopp om att ingenting är för evigt och att allt går mot det bättre. Att bakom alla kilometerlånga högar av inlämningsuppgifter, kontrollskrivningar, projektarbeten, laborationer, och misslyckade tentor finns det jag längtar efter. En examen. En kunskap och förståelse. Som att andas ut efter att ha sprungit ett maratonlopp. 
 
iv
Vi läser Hundra år av ensamhet. Jag blickar fram mot ett.
 
 
 
 
 
 
 
Fångade fragment | | Kommentera |
Upp